Om JAG hade varit elak (vilket jag givetvis INTE är) hade jag A L D R I G väntat på att eventuella "goda" ärkefiender skulle växa upp och skaffa sig tillräckligt med kunskap om hur dom skulle förgöra mig!
Sådeså.
Det skulle bli nånting i stil med.......
Kapitel 1 - i vilket allt får sin början (även om jag inte orkar avsluta den)
Ärlige Johan stod på Kanten. Löjligt långt nedanför slog vågorna mot klipporna (vilket ser jävligt snyggt ut på film).
Han försökte febrilt se sin fiende och tvillingbror Elake Onde Johan, men den mörka stormiga natten var FÖR mörk och stormig.
"Du kommer aldrig att vinna, storebror" skrek han lönlöst ut i mörkret, Elake Onde Johan skulle inte ha en chans att höra honom då vinden slet sönder hans ord innan dom kom nära........honom!
(Storebror för han föddes sextio minuter innan Ärlige Johan)
Ärlige Johans blick föll på liket av hans hustru Redige Lotta "Vilken tur att vi hittade en barnvakt till lille Harry Ärbare" tänkte han tyst.
Han började mana fram sina skyddande änglar "Änglar hör bön! Beskydda min son Harry Ärbare, ty han och endast han besitter makten att krossa Elake Onde Johan's elaka styre över det intet ont anande folket, dom som inte vet någonting om oss och våra Änglar och deras Demoner"
"När Harry fyller sexton ska han förpassa Elake Onde Johan till avgrunden där han ska få sona sina brott och synder" han tvekade, tittade åter ner. Han kunde nästan ana vågorna som tålmodigt nötte ner klipporna.
"Detta är min önskan - min bön - min profetia" han tog klivet ut i mörkret.
Elake Onde Johan, som nyss hade tvingat Ärlige Johans Bil av vägen, missade dock Ärlige Johans sista ord och profetia då han redan befann sig inomhus. Blöta kläder var inte riktigt hans pryl så han hade hoppats på det bästa och önskade innerligt att både Ärlige Johan och Redige Lotta hade dött i den följande kraschen.
Hemma hos familjen Ärbare satt barnvakten och vakade över det underliga barnet, trots att han bara var ett spädbarn visade Harry redan talang utöver det vanliga. Han kunde redan besvärja fram små skydds änglar, änglar som säkert skulle växa sig starka medans Harry gick från klarhet till klarhet och styrka till styrka.
Hon begrundade det underliga födelsemärket Harry hade på vänstra kinden, det såg precis ut som en liten hök.
"Åh han kommer att ge oss ett underbart rike" han hon tänka innan hon såg klingan som just alldeles nyss skild hennes huvud från resten av hennes kropp. Det tog ett par hundradelar innan hon faktiskt insåg att "Det här kan aldrig vara bra".
Lille Harry Ärbare tittade förvånat upp
Utanför huset piskade vinden.
Inne i huset pissade Harry på sig.
Ute slog blixten ner i den tusenåriga eken.
Inne slog yxan ner i det fyra månader gamla huvudet.
Harry dog som han föddes, utan ett skrik.
Så började Elake Onde Johan's tusenåriga vålde av skräck och ondska över det tidigare så ovetande "vanliga" folket.........
sug på den du Voldemort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar